Joutsenlaulu
Vers 1
Åter ser du barnen leka sina lekar ute på gården, nedanför ditt fönster. Än en gång blir du stående där vid fönstret, på samma plats. Dina tankar flyger tillbaka genom åren. Minnena tar varje dag makten över dig. Åter söker de någon som kan sjunga Svanesången.
Vers 2
Alla dessa ögonblick, från födelsen till döden, som passerar framför dina slutna ögon. De får somliga att tro på Gud, andra på Satan eller på vad som helst. Men inte längre på den här världen.
Vers 3
En gång fann också du den kärleken, en kärlek som varade i ett halvt sekel. Det var lätt för dig att vara lycklig. Men vad ska du nu göra med dina känslor, när fåglarna har flugit ur boet? Kvar finns bara gulnade fotografier. Du bläddrar igenom dem om och om igen.
Vers 4
Kanske behöver du inte mitt medlidande. Det kan ändå inte lindra smärtan. Det är den smärtan som skriver den här sången. Den smärtan kan drabba vem som helst. Den smärtan griper tag.
Vers 5
Jag ser din sorgeslöja. Den fick börja andas för fem år sedan. Det var då Svanesången fick dig att gråta. Den fick dig att gråta.
Vers 6
Du skulle vilja vara som du var då, när du bar din vita brudslöja. Men den tiden har redan försvunnit under årens gång. Precis som du själv.
Vers 7
Jag skulle vilja försöka. Och hoppas att jag kan hålla mig kvar på vattenytan. När jag ser floden svämma över sina bräddar. När jag ser floden svämma över.
Vers 8
Kvinnorna med sina kundvagnar i mataffärerna. Och männen på sina stamkrogar. Kanske drömmer de alla om ungdomens källa. Och smärtan blir svagare, eller kanske inte.
Vers 9
Ännu ett ögonblick närmare döden. Smärtan försvinner aldrig helt. Det är den smärtan som skriver den här sången. Den smärtan kan drabba vem som helst. Den griper tag i vem den än vill.
Svensk tolkning av den finska sångtexten, avsedd som läshjälp under ceremonin.